davidshallandi.blogg.se

Fotboll och musik kan tyckas vara det bästa ur två världar men faktum är att de sällan gifter sig väl. Med enstaka undantag så tenderar fotbollslåtar att bli klyschiga och fåniga. I Sverige har det även kommit att förknippats alldeles för mycket med Markoolio. Men som supporter är det viktig att ens lag har en egen hymn, i årets allsvenska har alla lag utom Åtvidaberg en inmarschlåt. Jag har recenserat och betygsatt samtliga, ta det för vad det är.

AIK – Å vi e AIK
Laget i mitt hjärta och allsvenskans bästa inmarschlåt. Precis som på så många andra områden ligger AIK i framkant i förhållande till andra svenska klubbar. Texten skrevs på 80-talet och idag har många klubbar gått i AIK:s fotspår när det kommer till hur en fotbollshymn ska låta. Det finns flera olika versioner men den som spelas på matcherna idag är en inspelning är från 2002 med delar av Sveriges artistelit. Om man ska ha någon invändning så skulle det vara att produktionen låter lite daterad. Skulle gärna se en nyinspelning av låten.
Betyg: 5

BK Häcken – Den Viktiga Skillnaden
BK Häcken har inte någon tydligt identitet för folk utanför 031-området. Detta försöker man åtgärda med den fyndiga refrängen ”vi är inte från Göteborg, vi är från Hisingen”. Inslagen av folkmusik fungerar förvånansvärt bra och refrängen sätter sig efter första lyssningen.
Betyg: 3

Djurgårdens IF – Sjung för gamla Djurgårn
Seriens äldsta låt och den är även föredömligt kort när den klockar in på strax över minuter. Låten har nog sett sina bästa dagar och textrader som ”blåa ränder går aldrig ur” känns daterad. Den saknar attityd men det gäller väl hela föreningen.

Betyg: 2

Gefle IF FF – Vi är Gefle IF
Oi punk framfört av Gävle bandet Battle Scared funkar sådär. Tempot i låten är bra men kan vara en nackdel när det kommer till allsångsdelen. Titeln är misstänkt likt AIK:s vilket förstås drar ner betyg. Dock lite smårolig kontrast till Gefles urtråkiga fotboll med en kaxig låt.
Betyg: 2

Halmstad Bollklubb – Toppen är vårat HBK
Ösiga och Village people doftande Toppen är vårat HBK spelades första gången in på 70-talet. Det är synd för HBK att Per Gessle håller på lokakonkurrenten Halmia för inte ens han hade tagit till nödrim som "elegansen och glansen". Märkligt att denna låt vann omröstningen bland fansen till inmarschlåt för några år sedan.
Betyg: 1 

Helsingborgs IF – Gator röda och blå
Innehåller allt man kan förvänta sig från en fotbollslåt men har ändå en personlig ton. Avskalad ljudbild och fina stråkar är till låtens fördel. 
Betyg: 4

IF Brommapojkarna – Vi är BP
Om låten som är skriven förra året hade som syfte att bli populär på dagis runt om i Bromma så har man lyckats. Ingen över sju år kan uppskatta detta. Den bjuder dock på lite självdistans med textraden ”bäst i Sverige, störst i Europa”. Kämpa på BP, det lär behövas.
Betyg: 0 

IF Elfsborg – Stå upp för Elfsborg
Märkligt att en marsch-inspirerad låt lyckas bli så sömnig. Toleransen för klyschor i fotbollslåtar är hög men den här låten slår något slags världsrekord när textraderna ”vi är gul svarta, står upp för elfsborg” går om och om igen. Om syftet är att söva motståndarlaget innan avspark har man lyckats.
Betyg: 1

IFK Göteborg – Snart skiner Poseidon
IFK Göteborg har förstått värdet av en bra hymn och inför säsongen 2010 bad man kritiker hyllade Joel Alme om hjälp. Han satte ny text på sin låt A young summer´s youth från sitt debut album. Även Hästpojken hade tidigare gett ut låten med egenskriven svensk text. Personligen tycker jag det är tråkigt att låten ”kapats” av IFK Göteborg fansen något som också verkar besvära Joel Alme. När jag såg honom uppträda i Göteborg introducerade han A young summer´s youth med ”den här låten har inget med fotboll att göra” vilket publiken tyvärr var för full för att förstå.
Betyg: 4

IFK Norrköping – Härliga IFK
Enkel, trallvänlig, gammal och glad låt men kanske lite väl glad? Har svårt att se publiken brista ut i allsång till denna låt. Den passade förmodligen bättre på klubbens storhetstid.
Betyg: 2

Kalmar FF -  Vi har röda dagar framför oss
Ny låt för Kalmar inför första säsongen på Guldfågeln arena 2011. Här har man kollat manualen för vad en fotbollslåt ska innehålla: vemod, framgång, motgång och lagets färger. Gruppen llojd har inte uppfunnit hjulet om man säger så. Stort plus dock till den fina kören i refrängen.
Betyg: 3

Malmö FF – Åh vi älskar Malmö FF
Precis som Kalmar FF har Malmö en relativ nyskriven sång och även här har man gått den enkla vägen och gjort vad som förväntas. En av få låtar där versen är klart bättre än refrängen.
Betyg: 3

Mjällby – Vi vill vi kan vi ska
Alldeles för lång titel för att passa till en fotbollslåt. Lite mer gitarr och hey-ho skrän än i många andra låtar. Minus dock för matchreferat i mitten på låten.
Betyg: 2

Syrianska FC -  I varje andetag
Någon sorts euro disco mixat med balkanpop. Uppfriskande med något som inte låter som allt annat men gud vilket dålig låt. Texten är för dålig för att ens kommentera.
Betyg: 1

Öster – Stjärnorna i Öster
Inför förra året fick stadens (Växjö) stora son Ola Salo förtroende att skriva Östers nya hymn. Pampig låt och bra produktion men Ola tycks ha fastnat i musikalträsket och frågan är om inte låten gör sig bättre i konsertlokal än på fotbollsplanen.
Betyg: 3

 

Det börjar bli lite av en tradition att Morrissey runt record store day släpper en nyutgåva av sina tidigare skivor. I år är inget undantag och till våren kommer albumet Kill Uncle från 1991 samt singeln Last Of The International Playboys att återutges. Det hela är något ironiskt då Morrissey på The Smiths sista skiva sjöng om giriga skivbolag.

Re-issue! Re-package! Re-package!
Re-evaluate the songs
Double-pack with a photograph
Extra Track (and a tacky badge)

Som omslag till den nygamla singeln ville Morrissey använda sig av ett foto av honom och David Bowie taget av hans vän Linda Sterling. Bowie vägrade dock Morrissey att använda bilden vilket har sin förklaring i konflikten från deras gemensama turné 1995. Turnén var en stor framgång och den sålde ut Madison square garden snabbare än Beatles. Av oklara anledningar hoppade Morrissey av turnén vilket Bowie inte tog särskilt lätt på. I den utmärkta BBC dokumentären The importance of being Morrissey redogör han allt detta och tillägger att David Bowie var en fascinerande artist i början på 70-talet men inte idag. Morrissey verkar dock lagt det bakom sig då han 2009 på samlingsskivan Swords hade med en cover av Bowies Drive-In Satruday.

Istället för Bowie har nu Morrissey bestämt sig för att använda en bild på honom och 80-tals artisten Rick Astley. Bilden är tagen 89 backstage på Top of the pops när Morrissey första gången släppte singeln. Rick Astley har senaste åren mest uppmärksammats som internet meme med sin låt Never Gonna Give You Up. Den snart 54 årige Morrissey visar att hans humor fortfarande är intakt.

Morrissey tycks inte ha problem med att offentligt kritisera sina musikaliska förebilder. 2010 listade han sina 13 favoritskivor och med på listan fanns Roxy Musics For Your Plessure. Men när han några veckor senare fick reda på att den forne Roxy music sångaren Bryan Ferry ägnade sig åt jakt kommenterade han det hela med ”I apologize very deeply for my support over the years for the group Roxy Music”. Djurvännen Morrissey tycks aldrig missa ett tillfälle att få ut sitt budskap.

(Morrissey har på grund av dubbelsidig lunginflammation tvingats ställa in delar av sin pågående USA-turné. Get well soon!)

Inför AIK:s flytt från Råsunda till nya skrytbygget Friends Arena har man dragit igång kampanjen Paint It Black. Kampanjen syftar förstås på Rollings Stones låten från 1977. Fotbollsreklamer och fanklipp på youtube är allt som oftast ackompanjerat av speedad techno eller storslagna klassiska stycken. Och i AIK:s fall har hiphop gruppen Wiz Khalifas Black and yellow på senare år varit vanligt förekommande i marknadförng. Så det är glädjande att man nu använder en klassik poplåt istället för att krångla till det. Brian Jones cittra-spel följt av bilder på AIK får mig att längta efter den allsvenska avsparken som aldrig förr.

Målet med Paint It Black kampanjen är att sälja 15.000 årskort (i skirvande stund 9217 sålda) och 50.000 biljetter till första hemmamatchen mot Syrianska FC (7april) då folk även bes att klä sig i svart. Sen en vecka tillbaka har AIK:are uppmanats att byta till svart profilbild på facebook och twitter och idag har AIK svarta helsidesannonser i både Expressen och Aftonbladet.

Det är inte första gången AIK lyfter fram det svarta i marknadsförings kampanjer. Inför den allsvenska återkomsten 2006 gick man under parollen black is back. Att göra svart till ett trademark tycker jag är lysande, AIK är mig veterligen den enda klubb i Sverige som spelar i svarta tröjor. Dessutom klär det bra med AIK:s punkiga framtoning.

I somras vann Bradley Wiggins som första britt Tour de france och bara några veckor senare tog han OS-guld i tempolopp på hemmaplan i London. I december vann han även BBC sports personality of the year vilket bekräftar hans popularitet hos britterna. Han krönte dessutom 2012 med att bli adlad, något han själv verkar ta med en klackspark. Mitt intresse för cykelsport är nästintill obefintligt men mitt intresse för Bradley Wiggins är desto större.

Tidigare under vintern sände BSkyB dokumentären A year in yellow som följer Wiggins inför och under Tour de france. Han är en tillbakadragen och lugn person som tillsammans med sin familj bor i lantlig miljö i norra England. Elitidrottare är sällan roliga att lyssna på då de gärna pratar i floskler, något Wiggins själv påpekar att han gör i samband med tävlingar. Men i dokumentären öppnar han upp och berättar bl.a. om sin komplicerade relation till sin avlidne pappa. Han återkommer ofta till att han vill vara en vanlig person och att det ”bara” handlar om cykling.

Wiggins identitet med modsrörelsen är något som ofta lyfts fram och hans frisyr har blivit något av ett trademark. Förutom att han börjat hänga med the modfather Paul Weller så inledde han i somras ett samarbete med Fred Perry. Sammarbete sträcker sig över sex säsongen och Wiggins kommenterade det på följande sätt. "It’s a partnership I could only have dreamed of…..I have been a lifelong fan of the brand, stemming from my following and commitment to the mod movement and what I believe is Fred Perry’s unparalleled relationship with subculture."

Häromdagen dök det upp en bild på twitter som påstås föreställa Stone Roses sångaren Ian Browns samling av adidas sneakers. Jag och alla andra som har en latent samlarådra i sig blir förstås oerhört tillfredställda av bilden. Värdigare än såhär är svårt att behandla en samling skor. Det finns något estetiskt tilltalande i samlingar där alla objekt är snarlika varandra. Personligen har jag aldrig varit särskilt intresserad av sneakers men bilder som denna väcker ett otroligt ha begär.

När jag i höstas fick reda på att forne The Smiths gitarristen Johny Marr skulle släppa sin första soloskiva satt jag på en strand i Kambodja. Jag vet inte om det berodde på all strand-reggae i omgivningen men jag tyckte första singel The messenger lät helt fantastiskt. Det kändes värdigt den 49 åriga Johnny Marr, som att han åldrats med stil.

Skivan släpptes förra veckan och det låter betydligt tråkigare än förväntat. Men man borde kanske ha förstått vart åt det barkade när videon till fåniga upstarts släpptes. Det blir uppenbart att Johnny Marr i första hand inte är textförfattare vilket hade varit helt okej om han vägde upp det med starka melodier. Tyvärr är båda delarna intetsägande och klyschiga. Även skivomslaget är en stilmässig degradering, han ser ut som någon sorts pop-farfar i för små kläder. Men det är väl ingen hemlighet att det var Morrissey som var hjärnan bakom de briljanta The Smiths omslagen.

På senare år har Marr, förutom att bli vegan, flyttat till Portland och självklart medverkar i hyllade TV-Serien portlandia