17 Jul

19:06

Clarks – Lika alldagliga som älskade

0kommentarer

I vintras besökte jag en Clarks butik i Berlin i jakt på ett par nya skor av modellen wallabees. Aldrig tidigare hade jag sett så många Clarks-skor på ett och samma ställe. Mitt välplanerade butiksbesök kom av sig lite av denna syn. De många nyanserna av brunt skinn och mocka framstod snarare som något mina gamla Waldorflärare skulle ha på fötterna. Denna bruna mängd av fotriktiga skor, samt ett tråkigt butiksbiträde, fick mg att tvivla. För att inte tappa shoppingsuget helt visualiserade jag videon till The Verves Bitter Sweeet Symphony för mitt inre. Ni vet videon där sångaren Richard Ashcroft promerar gatan fram (som om han ägde världen) i ett par wallabees från Clarks. 

Det brittiska skomärket Clarks grundades1825, två av deras mer välkända modeller är tidigare nämnda wallabees och ökenkängan (desert boot). Ökenkängan har sitt ursprung i armén och andra världskriget. Nathan Clark var brittiskt officer som i början av 1940-talet positionerades i Asien. Där mötte han soldater som deltagit i Ökenkriget i norra Afrika. De hade ankelhöga skinnskor som de burit under striderna, dessa modeller inspirerade honom till det som senare skulle bli ökenkängan. Skon har sedan dess fått stor spridning och det finns gott om snarlika modeller från andra märken.

Vintagereklam för ökenkänga

Clarks modeller kan uppfattas som alldagliga och försvinner lätt in i mängden. En känsla som också kom över mig inne i butiken. En person som fått personifiera denna slätstrukenhet är Walter White, huvudkaraktären i TV-serien Breaking Bad. Walter White är en till synes vanlig man med familj och villa, han jobbar som lärare och extraknäcker på en biltvätt. Det lär inte ha varit slumpen som fick serieskaparna att gestalta denna ordinära medelåldersman med ett par wallabees på fötterna.

Walter Wallabee i Breaking Bad

Men det finns också en annan bild av Clarks, märket har annekterats av flera subkulturer som bidragit till popularitet och status för märket. På 60-talet blev ökenkängan populär bland modsen och bars av band som The Who och The Small Faces. I likhet med parkasen som också har sitt ursprung i armén sattes de av modsen i en ny och fashionabel kontext. I rakt nedstigande led från modskulturen finns 90-talets britpopscen där band som Oasis och, tidigare nämnda The Verve, gladeligen poserade med ett par wallabees. Skon passade perfekt som symbol för britpopen; snygg, brittisk och folklig.

Det är dock inte enbart på de brittiska öarna som Clarks har kommit att bli förknippade med en musikscen. På Jamaica har märket sedan länge varit populärt bland reggaeartister och Dj:s. För två år sedan kom boken Clarks in Jamaica som beskriver fenomenet närmare. Under 60-talet växte rudeboy kulturen fram i Kingstons fattigare områden, den utgjordes av unga män som klädde sig oklanderligt samt lyssnade på ska och rocksteady. Trots, eller tack vare, att skorna var de dyraste på marknaden tog rudeboysen ökenkängan till sina hjärtan. Skorna kom att bli så starkt förknippade med de, av polisen inte särskilt populära, rudeboysen att de som bar skorna per automatik löpte stor risk för polisvåld. Än idag är Clarks, i alla dess olika modeller, populära på Jamaica och det har skrivits flera låtar om märket. MC Vybz Kartel släppte 2010 dancehall låten Clarks där han bland annat rappar om skötselråd till skorna. Låten blev givetvis en stor hit på ön.
 
Wallabeen upplever för stunden något av en revivel och är populärare än på länge, förra året samarbetade den ansedda Manchesterbutiken Oi Polloi med märket av gav ut sin egen variant av skon. Oavsett popartist eller (potentiell) Waldorflärare tycks Clarks aldrig gå ur stil. Och givetvis slog jag till på ett par ”cola suede wallabees” i Berlinbutiken.


Ur boken Clarks in Jamaica



 Richard Ashcroft i wallabees

Pete Townshend i ökenkängor
Allmänt
Kommentera