Under vintern går två spännande miniserier av stapeln, Viva Hate skriven av Peter Birro och Shane Meadows This is England '90. En svensk och en brittisk TV-serie som åtminstone på pappret har flera beröringspunkter. Båda utspelar sig i början av 90-talet och skildrar dåtiden genom rådande musikkultur.
Viva Hate består av tre 60 minuters avsnitt och har premiär i juldagarna. Den handlar, enligt SVT, om musik, ung desperat kärlek och tar plats i Göteborgs musikliv i början på 90-talet. Huvudpersonen Daniel är ett stort Morrissey fan och sjunger i bandet Viva Hate (efter Morrisseys debutskiva). Daniels värld ställs på ända när har träffar den arga och smarta feministen Fanny. Bland annat utlovas musik av The Smiths, The Cure och The Cult. Mycket mer info om serien finns inte att tillgå för tillfället. En work-in-prgress version av första avsnittet visades dock i samband Way Out West.
Det är inte första gången Peter Birro skriver manus till ett TV-drama som kretsar kring ett ungt kompisgäng. För sju år sedan sändes kritikerrosade Upp Till Kamp (glömmer aldrig Cronemans: Bänka er!). Serien följde fyra ungdomars väg in i vuxenlivet i 60-70-talets Göteborg. Den startar i dur men går ur i moll. De fyra huvudkaraktärerna går från drömmande ungdomar till vuxna som tampas med livets svårigheter. Detta främst gestaltat genom Sverrir Gudnasons roll som Tommy som går från lyriskt popartist till missbrukare. Enligt Peter Birro handlar även Viva Hate om hur svårt det är att slå sig fri från sitt förflutna och vilka konsekvenserna det kan innebära. En typisk Birro tematik som bejakar det romantisk och äventyrlig men där diskbänksrealismen är ständigt närvarande.

This is England '90 skulle egentligen haft premiär på BBC för två år sedan men efter att Shane Meadows fått i uppdrag att dokumentera Stone Roses återförening fick projektet läggas på is. This is England '90 är sista säsongen och har föregåtts av '86 och '88 samt den ursprungliga filmen från 2008. När serien har premiär är ännu oklart men enligt imdb ska det ske innan årets slut. Shane Meadows har som valigt regisserat och skrivit manus tillsammans med Jack Thorne. Enligt wikipedia kommer Shaun och de andra karaktärerna kolla på fotbolls-VM och upptäcka ravekulturen. Meadows har i tidigare intervjuer berättat att han ser fram emot '90 säsongen eftersom tiden då kommit ikapp han favoritband Stone Roses. Men det kommer inte enbart bli rave och Madchester av det hela då Woody öppnar en scooterbutik. Möjligen för att blidka alla skins och mods som tagit serien till sig.
Genom filmen och den efterföljande serien berättas ett kompisgängs historia i 80-talets och Margaret Thatchers England. Huvudkaraktären Shauns pappa har stupat i falklandskriget, arbetslöshet och tristess genomsyrar serien. Det är även en gripande skildring av skinheadkulturens dels inkluderande kraft och dels dess intoleranta sida. Meadows är inte rädd för att bre på med det mörka vilket gör att serien bitvis blir riktigt jobbig att ta sig igenom. Men i det socialrealistiska finns också en värme och humor som gör karaktärerna älskvärda oavsett vilka hinder samhället eller de själva utsätter sig för.
Peter Birro och Shane Meadows har i dessa, och även andra produktioner, stora likheter i tematiken. En förkärlek att skildra arbetarklassen och de som lever i ett utanförskap, gärna tonsatt med en bra poplåt. En ung kille med rebellpotential får ofta axla huvudrollen. Genom personporträtt skildras även ett samhälle och en tidsanda. 70-talets vänsterrörelse i Sverige eller 80-talets skinheadkultur är inte bara kulisser utan tar stor del i handlingen. Karaktärernas ofta hårda levnadsöden är konsekvenser av samhälliga strukturer där deras bakgrund ständigt är ivägen. Glädjen skapas istället på egen hand och inte sällan innebär det ett alternativt sätt att leva sitt liv. På en rockklubb eller i ett demonstrationståg.
