davidshallandi.blogg.se

Inför AIK:s flytt från Råsunda till nya skrytbygget Friends Arena har man dragit igång kampanjen Paint It Black. Kampanjen syftar förstås på Rollings Stones låten från 1977. Fotbollsreklamer och fanklipp på youtube är allt som oftast ackompanjerat av speedad techno eller storslagna klassiska stycken. Och i AIK:s fall har hiphop gruppen Wiz Khalifas Black and yellow på senare år varit vanligt förekommande i marknadförng. Så det är glädjande att man nu använder en klassik poplåt istället för att krångla till det. Brian Jones cittra-spel följt av bilder på AIK får mig att längta efter den allsvenska avsparken som aldrig förr.

Målet med Paint It Black kampanjen är att sälja 15.000 årskort (i skirvande stund 9217 sålda) och 50.000 biljetter till första hemmamatchen mot Syrianska FC (7april) då folk även bes att klä sig i svart. Sen en vecka tillbaka har AIK:are uppmanats att byta till svart profilbild på facebook och twitter och idag har AIK svarta helsidesannonser i både Expressen och Aftonbladet.

Det är inte första gången AIK lyfter fram det svarta i marknadsförings kampanjer. Inför den allsvenska återkomsten 2006 gick man under parollen black is back. Att göra svart till ett trademark tycker jag är lysande, AIK är mig veterligen den enda klubb i Sverige som spelar i svarta tröjor. Dessutom klär det bra med AIK:s punkiga framtoning.

        Tifo i premiären 2006

I somras vann Bradley Wiggins som första britt Tour de france och bara några veckor senare tog han OS-guld i tempolopp på hemmaplan i London. I december vann han även BBC sports personality of the year vilket bekräftar hans popularitet hos britterna. Han krönte dessutom 2012 med att bli adlad, något han själv verkar ta med en klackspark. Mitt intresse för cykelsport är nästintill obefintligt men mitt intresse för Bradley Wiggins är desto större.

Tidigare under vintern sände BSkyB dokumentären A year in yellow som följer Wiggins inför och under Tour de france. Han är en tillbakadragen och lugn person som tillsammans med sin familj bor i lantlig miljö i norra England. Elitidrottare är sällan roliga att lyssna på då de gärna pratar i floskler, något Wiggins själv påpekar att han gör i samband med tävlingar. Men i dokumentären öppnar han upp och berättar bl.a. om sin komplicerade relation till sin avlidne pappa. Han återkommer ofta till att han vill vara en vanlig person och att det ”bara” handlar om cykling.

Wiggins identitet med modsrörelsen är något som ofta lyfts fram och hans frisyr har blivit något av ett trademark. Förutom att han börjat hänga med the modfather Paul Weller så inledde han i somras ett samarbete med Fred Perry. Sammarbete sträcker sig över sex säsongen och Wiggins kommenterade det på följande sätt. "It’s a partnership I could only have dreamed of…..I have been a lifelong fan of the brand, stemming from my following and commitment to the mod movement and what I believe is Fred Perry’s unparalleled relationship with subculture."

Wiggins framstår utifrån som en mycket lämpad samarbetspartner då han kombinerar Fred Perrys sportiga framtoning med stil. Han bär märket i så gott som alla offentliga sammanhang och OS-invigningen var inget undantag. Personligen är inte kollektionen någon favorit även om jag gillar initiativet. Jag tycker tröjorna påminner för mycket om cykeltröjor för att bära till vardags och kan inte vara funktionella nog att cykla i.

       Bradley Wiggins och Paul Weller

Bradley Wiggins och Liam Gallagher

         Mod at heart

Häromdagen dök det upp en bild på twitter som påstås föreställa Stone Roses sångaren Ian Browns samling av adidas sneakers. Jag och alla andra som har en latent samlarådra i sig blir förstås oerhört tillfredställda av bilden. Värdigare än såhär är svårt att behandla en samling skor. Det finns något estetiskt tilltalande i samlingar där alla objekt är snarlika varandra. Personligen har jag aldrig varit särskilt intresserad av sneakers men bilder som denna väcker ett otroligt ha begär.

                              Superstar 35

 

2010 medverkade han i den uppmärksammade adidas Star wars reklamen inför fotbolls-VM i Sydafrika. Den stjärnspäckade reklamen återkskapar en en av scenerna ur den första filmen från 1977.

Och när vi ändå berör ämnen som reklam och Ian Brown. 2005 släppte han en greatest hits skiva och sponsrade på egen hand fotbollslaget Chiswick Homefields FC. Laget huserar i Londons lägre divisioner och spelade alltså säsongen 05/06 med IB – The Greatest tryck på magen. Man kan undra vem som tagit fram loggan då den snarare för tankarna till någon städfirma än rock n roll.

Värt att notera är även att Chiswick Homefields FC skamlöst har plagierat AIK-skölden. Men det tar vi en annan gång.

 

När jag i höstas fick reda på att forne The Smiths gitarristen Johny Marr skulle släppa sin första soloskiva satt jag på en strand i Kambodja. Jag vet inte om det berodde på all strand-reggae i omgivningen men jag tyckte första singel The messenger lät helt fantastiskt. Det kändes värdigt den 49 åriga Johnny Marr, som att han åldrats med stil.

Skivan släpptes förra veckan och det låter betydligt tråkigare än förväntat. Men man borde kanske ha förstått vart åt det barkade när videon till fåniga upstarts släpptes. Det blir uppenbart att Johnny Marr i första hand inte är textförfattare vilket hade varit helt okej om han vägde upp det med starka melodier. Tyvärr är båda delarna intetsägande och klyschiga. Även skivomslaget är en stilmässig degradering, han ser ut som någon sorts pop-farfar i för små kläder. Men det är väl ingen hemlighet att det var Morrissey som var hjärnan bakom de briljanta The Smiths omslagen.

På senare år har Marr, förutom att bli vegan, flyttat till Portland och självklart medverkar i hyllade TV-Serien portlandia